Johan Gustaf Sandberg, född 1782, död 1854, var målare; han var professor i teckning vid Konstakademien från 1828, och direktör där 1845?C1853. Sandberg ägnade sig främst åt historiemåleri, med motiv ur nordisk mytologi och svensk historia. Hans främsta verk inom detta område är kalkmålningarna över Gustav Vasa i Uppsala domkyrka. Han målade också en mängd porträtt. Sandberg blev 1794 elev i konstakademins principskola och 1801 i antikskolan, lärde samtidigt musik och klaverspelning och tjänade pengar genom lektioner och genom arbete på kungliga teaterns dekorationsmålarverkstad. Under den följande tiden slöt han sig till den opposition mot akademin, som hade sin medelpunkt i "Sällskapet för konststudium". Tvisten med akademin lade sig snart, Sandberg valdes till ledamot 1821 och blev ordinarie professor 1828. Däremot hade han aldrig tillfälle att göra den för äldre tiders konstnärer obligatoriska studieresan till södern. Han utförde teckningarna till praktverket "Ett år i Sverige" (1827 -35) med bilderna graverade under Christian Didrik Forssells ledning och texten skriven av Anders Abraham Grafström. Under upprepade sommarvistelser på Säfstaholms slott målade Sandberg folktyper och folkdräkter. Åtskilliga porträtt utförde Sandberg för det praktfulla "Galleri af utmärkta svenska lärde, vetenskapsidkare och konstnärer", som han utgav 1835?C42 (100 porträtt, litograferade av J. Cardon).   Related Paintings of johan gustaf sandberg :. | king gustav vasa of sweden addressing men from dalarna in mora | Self Portrait | Svensk allmoge kring | greve Fredrik Bogislaus von Schwerin | King Gustav Vasa of Sweden Addressing Men from Dalarna in Mora |
Related Artists:
Paul Barthel
painted Interieur mit geoffneter Vitrine in 1862 - 1933
Sergey Zaryanko
Sergey Konstantinovich Zaryanko (1818 - 1871) was a Russian painter, he was as a pupil of Venetzianov
Corot Camille
French Realist Painter , 1796-1875 French painter, draughtsman and printmaker. After a classical education at the Coll?ge de Rouen, where he did not distinguish himself, and an unsuccessful apprenticeship with two drapers, Corot was allowed to devote himself to painting at the age of 26. He was given some money that had been intended for his sister, who had died in 1821, and this, together with what we must assume was his family's continued generosity, freed him from financial worries and from having to sell his paintings to earn a living. Corot chose to follow a modified academic course of training. He did not enrol in the Ecole des Beaux-Arts but studied instead with Achille Etna Michallon and, after Michallon's death in 1822, with Jean-Victor Bertin. Both had been pupils of Pierre-Henri Valenciennes, and, although in later years Corot denied that he had learnt anything of value from his teachers